Dagens andra rapport kommer från kaptenen för seniorlandslagen, Lennart Bernström, och handlar om damernas VM i Ulan Ude som pågick mellan 3-13 oktober

Resan till dam VM började på Arlanda flygplats lördagen den 21 september. Vi som åkte var Agnes Alexiusson, Love Holgersson, Ulf Persson samt undertecknad. Det blev en lång resa innan vi till slut kom fram till Ulan – Ude söndagen den 22 september kl 14.00, lokal tid. Tidsskillnaden med Sverige var sex timmar.

Vi var inbokade på ett relativt stort hotell som höll hög standard. Hade från början trott att vi skulle bo på en träningsanläggning genom att vi i förväg gjort upp att vi skulle träna med det ryska laget. Nu blev det inte så och på sikt var det nog det här den bästa lösningen.

Dagen efter ankomsten ägnade vi bara åt promenader. Tidsomställningen kändes i kroppen.  Passade även mycket bra genom att det Ryska laget hade vilodag. Första träningen skedde på tisdagen den 24 september. Vi tränade då med Uzbekistans landslag som även var på plats. Det Ryska laget hade matchsparring. Den första matchsparringen inför VM, de hade sedan en matchsparring till, sex dagar före VM. Efter den sparringen togs deras lag ut. Kan kanske vara något att fundera över när vi här hemma ropar efter tidiga uttagningar. Det Polska landslaget var också på plats, så vi var fyra nationer som tränade tillsammans. Det var ca. 20 min bussresa till träningshallen från vårt hotell. Restiden kunde variera lite p.g.a. trafikläget i Ulan-Ude. Träningshallarna (var två), var i samma byggnad som VM-arenan. Det var en relativt ny arena. Det fanns fyra ringar och välja på och mycket gott om redskap och stora ytor att träna på.

Love blev tyvärr magsjuk och kunde inte närvara på de första träningarna med det Ryska laget. Agnes däremot kunde köra för fullt och hängde verkligen med i träningen. Till slut blev även Love bättre från sina magbesvär och kunde närvara i träningen.

Morgonpasset genomförde vi oftast själva utanför hotellet, någon dag åkte vi tillsammans med det Polska laget och tränade på en idrottsplats.

Sedan var det gemensamma boxningspass som gällde.
Uppvärmning leddes ibland av tränare eller var helt individuell. Den var på 10 till 12 minuter. Sedan följde alltid en rond med skuggboxning.

Partekniken de första träningsdagarna var alltid på sex ronder för att sedan ju närmare VM vi kom gå ner på tre ronder. Uppgifterna växlade, men dessa var de som användes.

  • Fri främre hand
  • Fri främre hand, andra i kroppen
  • A = Singelslag, B = Kontra direkt
  • Närkamp, bara kropp
  • Träna på de olika distanserna
  • A = Attack följa upp attack till på halvdistans. B = Försvar – flytta bakåt – kontra sidestep
  • A = Attack fyra slag. B = Flytta med bak, sedan attack fyra slag.

Redskapsträningen innehöll följande:

  • Intervall 10 – 20 sek
  • Korta slagserier på signal var femte sekund.
  • Kontringsrörelse och kort spurt på olika tidsintervaller.
  • Två raka slag och vu hård i kropp (levern)
  • 30 sek vanligt sedan spurt i 10 sek

Det var mycket intervall samt tempoväxling både i uppvärmning och andra övningar under lägret.

Några nya övningar med tennisboll i par och en hel del imitationsövningar.

Det var mycket individuell teknik med tränare. De ryska tränarna arbetar generellt mycket med tekniken. Går in i detalj och rättar till.

Betonar mycket finter, både för att förbereda egen attack, men även för att lura ut motståndaren att öppna sig för att sedan kontra.

Finta främre hand högt upp, sedan finta främre hand i kropp – sedan attackera rak höger huvud är en gammal bra beprövad taktik.

Det var ett axplock av de övningar jag såg de ryska tränarna arbeta med.

I stort tränar vi lika som andra nationer, men jag vill betona några detaljer som vi absolut måste förbättra.

Det är följande:

  • Hitta rätt distans. Spelar ingen roll hur fina slag vi slår när vi är totalt på fel distans.
  • Att följa upp våra attacker och framförallt kontringar. Det räcker inte med ett slag. Vi måste följa upp med en riktig kontra-attack.
  • Träna på att kontra direkt på motståndarens slag.

Tisdagen den 2 oktober var det Sport Entries Check och den gick utmärkt. Dagen efter var det lottning. Det var total 200 st. boxare som kom till start från 55 st. olika nationer.

I Agnes klass 60 kg var det 35 st. boxare och i Loves klass var det 24 st. boxare till start.

Agnes lottades mot Cong Wang från Kina och Love mot Atheyna Bylon från Panama.

Först upp i ringen av de våra var Love. Hon gjorde tyvärr alldeles för lite. Förlorade med 5 – 0. En domare hade t.o.m. 30 – 25. Love fick absolut inte betalt för sina träffar. De var inte tillräckligt poänggivande. I mitten av den första ronden blir boxarna tillsagda att ”sätta igång och boxas”. Det störde tyvärr Love, som påpekade detta strax efter matchen. Snöpligt slut för Love som tyvärr inte får ut det hon verkligen kan. Detta blir verkligen något att fundera över och hitta lösningen innan de spännande OS-kvalen står för dörren.

Hoppet stod nu till Agnes som på sin lott hade fått Cong Wang från Kina. Vi visste att Kina hade ett bra lag, men Agnes hade visat mycket bra form på lägret innan VM så vi var mycket hoppfulla. Agnes vinner också den första ronden med den boxning vi är vana vid att se från Agnes. Snabba förflyttningar och bra kontringar. I den andra ronden är det precis som bensinen tar slut för Agnes. Alldeles för få slag i de få attacker och kontringar hon levererar. Det räcker absolut inte idag. Motståndaren stannar inte upp utan fortsätter att attackera. Något vi verkligen måste ta med oss.

Damboxningen i världen håller idag en mycket hög klass. Fanns bara ett fåtal som inte hade på detta VM att göra. Tänk att för många år sedan var vi i Sverige ledande när det gällde damboxningen. Vi har tyvärr halkat efter. Kommer vi att komma ifatt igen? Ja, man får aldrig ge upp, men det blir oerhört svårt. För att ta oss en bit ikapp så måste vi ut och träna med de bästa.

Ryssland blev bästa nation på Dam EM i Madrid, nu kom de med nästan ett nytt lag och blir bästa nation på VM. Jag är jättegod vän med deras chef Ivan Shidloskij. Vi får komma dit och träna med dem inför alla stora mästerskap. Inte många nationer som får det. Det är tufft, det vet jag, men det är den enda vägen att gå om vi skall komma tillbaka på damboxningens himmel. Det är min absoluta övertygelse.