Börje var en stor tekniker och mångårige vännen Börje Dorch ansåg att han var boxningens motsvarighet till fotbollspelaren ”Nacka” Skoglund, dvs. en artist i ringen, men klarade emellertid inte en hel turnering. Däremot kunde han göra helt fenomenala boxningsuppvisningar i enstaka galor. Därmed fick han tyvärr aldrig bli svensk mästare, men det blev ett SM-silver 1943 i fjädervikt som bäst. Sammantaget blev det 10 landskamper med resultatet 5 segrar och 5 förluster, och han deltog också i det svenska laget i ”Krigs-EM” i Breslau, Tysk-land 1942, där han poängförlorade mot Deszö Frigyes, Ungern. En dramatisk turnering f.ö. där staden blev bombad och det blev ett springande upp och ner i skyddsrummen för de tävlande.
Han slutade boxas och ägnade sig istället åt orientering. Men Örnenpappan Gustaf ”Mattis” Martinsson föreslog att han skulle göra comeback när det visade sig att det fattades en och en halv poäng på Stora Grabbars Märke, och därmed blev det också nya landslagsuppdrag , varav den sista i Oslo 1949 mot Norge och Rolf Solberg som han vann med 3-0.
Efter Gustaf Martinsson bortgång blev Börje den självklare efterträdaren i BK Örnen, och han blev även invald i Svenska Boxningsförbundet som både styrelsemedlem och ledare. Börje Hansson var oerhört ambitiös och skicklig. När föreningen Punchpralinerna bildades 1980 av grundaren Börje Dorch var Börje Hansson en av de tidigaste medlemmarna och han förblev pralin livet ut.
Svensk Boxning sörjer denne färgstarke legendar och våra tankar går även till Börje Hanssons familj.
Begravningen blir i Markuskyrkan, Björkhagen i Skarpnäcks församling den 30 november kl 13.00.
Mats E Johansson
redaktör Pralinbladet, Föreningen Punchpralinernas medlemstidning.
Källmaterial:
Börje Dorch. Boken ”Direkt från ringhörnan” Hägglunds Förlag (1994)
Christer Franzén ”Ringside” – databas för svensk amatörboxning