”Att stå på ett löpband i 6 timmar och 36 min är inte skoj och är mentalt nedbrytande. Att avverka en hel maraton i max lutning på 15 grader innebär att man under tiden sätts på prov. Ett prov jag i dag underkastade mig och klarade av. En ny erfarenhet har lagts till portföljen tillsammans med en inre resa som inte går att köpa på resebyrån, och den gjorde ont, mycket ont på slutet. Ett rekord (inofficiellt) är satt i gubbklassen!”, sammanfattar Simen Kristiansen omedelbart efter bedriften tidigare under april 2012.
I efterhand har han en del reflexioner om sitt Marathon i konstant uppförsbacke.
”Jag gick ut lite för hårt och fick betala för detta i den senare delen av loppet. Jag fick gå lite powerwalk i perioder för att få bort krampkänningar. Lutningen 15 grader är oerhört tufft när man har passerat 3 timmar och glykogenet börjar ta slut.”, berättar Simen Kristiansen vidare. ”Jag hade bestämt mig för att starta utan intag av föda på morgonen, då jag såg detta som en möjlighet till att förbränna en del av det lagrade, så marginalerna var små. Nu innebar detta att intensitetsförmåga försvann snabbare och smärtan kom vilken det mentala då fick hantera under en längre tid. Vatten och cola samt två bananer var det jag gick på. Knän, rygg, nacke och vader var de kroppsdelar som signalerade mest smärta. Kardiovaskulärt fungerade allt OK.”
Han klarade det och är endast 49 år. Nästa gång, förmodligen den sista, gäller det ett officiellt världsrekord. Uppförsbacken kommer att försvinna men längden kommer ungefär att motsvara sträckan Kiruna till Malmö. Detta ska klaras inom 30 dagar på löpband. Räknar man lite snabbt blir det knappt 2 Marathon per dag.