Jag vill tacka för mina åtta år som landslagstränare där jag fått äran att vara med och utveckla våra fantastiska boxare. Det har varit en oerhört utvecklande och inspirerande resa.
Efter en tioårig tränarkarriär i Argentina kom jag in i den gamla Förbundstränargruppen 2008 som ansvarig för ungdoms- och juniorlandslaget herrar, ingick sedan i Team Rio-satsningen och har efter det kunnat följa boxarna upp i den internationella senioreliten som Rikstränare för alla våra landslag och ansvarig för Herrseniorerna.
När jag startade som Rikstränare i mars 2013 hade vi en stor generationsväxling i svensk boxning och jag åkte med endast en boxare till EM i Minsk det året. Två år senare tog vi medalj både på herrarnas EM, efter åtta år, genom Clarence Goyeram som bl.a. slog blivande OS-trean Souleymane Cissokho, Frankrike; och på Europeiska Spelen genom Anna Laurell Nash som visade att det går att fortsätta utvecklas trots många år i gamet genom målmedveten och seriös träning. Annas proffsiga satsning tog henne till OS i Rio, hennes andra OS-turnering, där hon föll i en jämn fight mot ärkerivalen Savannah Marshall, Storbritannien. På herrsidan har vi tagit flera internationella turneringsguld de senaste två åren och Yohannes Berhane var närmast att kvala till OS i Rio då han föll knappt i avgörande matchen mot Kinas Shan Jun efter en starkt genomförd turnering.
Vi har tagit flera medaljer på damjuniorsidan med bland andra Agnes Alexiussons JVM- och JEM-guld samt en bronsmedalj på Ungdoms-OS och Stephanie Thours JVM-silver och JEM-brons. Herr U/J har varit i kvartsfinaler och nosat på medaljer fem mästerskap i rad 2015-2016.
När jag tillträdde ändrade vi system i landslagsledningen från att ha haft en förbundstränargrupp som skötte alla landslagen till att ha Headcoacher för varje kategori och involvera klubbtränarna i landslagssatsningen, den så kallade Svenska modellen. Båda systemen har sina för- och nackdelar men jag tror att detta system med att involvera klubbtränarna vinner i längden då det är i klubbarna boxarna är den överväldigande delen av sin karriär.
Genom mina influenser från internationell boxning har jag försökt att bredda synen på hur boxning lärs ut i Sverige. När jag började insåg jag att svensk boxning fastnat för länge kring sidestep och kontringsboxning, vilket jag tycker har begränsat många boxares taktiska arsenal.
Jag har verkat för att åstadkomma en röd linje i den boxningsmässiga kompetensen och förespråkat vikten av att vi talar samma språk och arbetar efter en gemensam teknisk modell när vi lär ut boxning i Sverige. Videoanalys i form av tekniska hjälpmedel för teknikanalys, motståndaranalys, och egen analys av styrkor och svagheter är något som jag har bidragit med. Jag hoppas att detta är något som svensk boxning kommer att fortsätta att använda sig av. Det ska vara en naturlig del av tränarens och boxarens vardag att analysera sina och motståndarnas prestationer i ringen.
Team Rio och Team Tokyo-satsningarna har varit extra stimulerande då vi kunnat höja kompetensen kring boxningen och helhetstänket kring vad en elitsatsning innebär. RF gick in och stöttade Team Tokyo-projektet vilket lett till att vi fått en bra start i denna nya OS-cykel.
I tränarkåren pratas det ofta om att ställa högre krav på landslagsboxarna och för första gången fastställde vi fysiska krav för mästerskapsdeltagande på seniorsidan dam & herr vilket har slagit väl ut då flertalet boxare förbättrade sina Coopervärden med över en halvminut.
Jag har satsat mycket på utbildning av våra tränare, tagit fram utbildningsmaterial och utvecklat våra utbildningar så att vi numera säkerställer kvalitén genom kunskapskrav redan från Steg II. En av mina tidiga målsättningar var att genomföra en AIBA tränarkurs i Sverige och vi var ett av de första länderna i världen som höll en AIBA 1-Star kurs i Stockholm i juni 2013 då elva svenska och två utländska tränare utbildades.
13 Svenska tränare har skickats på utbildningar utomlands under dessa år. Jag gick själv AIBA:s 3-Star utbildning i Vitryssland och AIBA:s högsta utbildning 3 Star/WSB/APB i Italien där jag har det högsta betyget, 99,20 poäng av 100, av 272 tränare från 58 nationer.
De senaste åren har jag involverat mig i AIBA Coaches Commission där jag blev invald 2014 och det gläder mig att flera regeländringar som jag stridit för har fått genomslag. Framförallt att regeln som förbjöd boxare som tävlat i annan kampsport att tävla i boxning under 1-2 år numera är borttagen.
Slutligen vill jag tacka alla grymma boxare som burit den blågula dressen, mina suveräna medarbetare på kansliet Ida Kvist och Pehr Grånefors, Majid Jelili i Sportkommittén, tidigare kollegor Lennart Bernström, Tommy Torstensson, Erik Bredler och Håkan Stigzelius, samtliga headcoacher och förbundstränare genom åren. Jag vill även tacka alla de klubbtränare, klubbledare, funktionärer och styrelsemedlemmar som jag haft ett gott samarbete med.
/Santiago Nieva