Trots bristande resultat och lite oflyt med domslut visade alla boxarna upp en god sportslighet i ringen och laganda utanför samt ett exemplariskt beteende hela vägen.
Svenskarnas Matcher
56 kg Edin Sejdinovic, SLO – Sandro Omerovic, SWE 2-1
Slovenen var rörlig och kontrade snabbt med sin höger i första medan Sandro styrde och försökte komma in med serier utan att få fäste så ofta. I andra och tredje hittar Sandro in på slovenen och träffar ofta med vänsterkrokar till kropp och huvud samt uppföljande höger. Slovenen flyr runt och träffar ibland med högern. Vi förväntar oss klar vinst men när domarna lämnat in papprena uppstår förvirring och de skickas tillbaka till domarna som inte verkar veta vad de ska göra. Sen tar de tillbaka två av papprena och en tredje domare blir ombedd på engelska att utse en vinnare. Domaren pratar inte engelska men ritar något på pappret som går tillbaka till juryn. Juryn säger att han ringat in fel rond(?) och får en frågande blick till svar. Efter lite konfererande bland juryn ropas slovenen ut som vinnare med 2-1. Snopet.
69 kg Oliver Flodin, SWE – Ziga Pecnik, SLO 3-0
Oliver styr matchen från början till slut med bestämda serier från både lång och halvdistans mot en sloven som försöker med både kontringsboxning och desperata attacker. Mycket stabilt.
69 kg Luka Prtenjaca, CRO – Oliver Flodin 3-0
Den korte, starke kroaten boxar en tät och intensiv attackboxning med bra balans. Hans idé var att ligga på som en igel och främst slå 1-2, eller dubbelattacker till kropp och huvud. Kroaten inledde ofta med två slag som halvträffade eller tog på Olivers armar varpå Oliver svarade med en serie följt av en sista vänsterkrok eller höger sidestep innan han cirklade ut. Däremellan satte Oliver långa fina höger uppercuts mot kroppen. Kroaten drev på och slog oftast först, men vi tyckte att Oliver hela tiden träffade lite mer och boxade något bättre. Nu blev det vinst för kroaten och det kändes surt.
75 kg Marek Andrysek, CZE – Loran Batti, SWE TKO 2
Loran började bra och träffade ofta med vänsterkrok i kontring eller efter vickning framåt, men kunde följt upp mer. En bit in i första ökar tjecken tempot på fötterna och jobbar in och ut med serier. Loran får svårare att hitta rätt men träffar ändå bäst med kontringar medan tjecken ibland halvträffar med serier. Det mönstret fortsätter i andra när Loran ofta träffar med direkthöger både till kropp och huvud. Dock chansar Loran lite för ofta med högern på distans. Mitt i ronden ser det ut som Loran kommer igång bättre, men i en slagväxling som Loran startar på för lång distans blir han träffad av en kort vänsteruppercut och höger mot hakan och går i golvet. Loran kommer upp på åtta, men domaren bryter. Snöpligt, då vi trodde att Loran hade goda chanser att vinna matchen. Men det var slarv av Loran och lite för hög anspänning som föranledde det. Det får vi jobba på.
Analys av boxningen
Generellt var boxningen underhållande och attraktiv med mycket varierade serier mot både kropp och huvud. Det gick att vinna med många olika stilar så länge som man gör det bra och att träffarna eller serierna syns och ger ett kraftfullt intryck. Oavsett om man boxar framåt eller rörligt runt, attack eller kontra, så gäller det att ha en hög aktivitet och visa vem som bestämmer. Ukraina tog flest medaljer och Ryssland tog flest guld (3). Båda dessa länder har välskolade boxare som behärskar teknik och taktik mycket väl. De har boxare med många olika stilar. En typ av boxare de har som vi sällan ser i Sverige är den välbalanserade, pådrivande attackboxaren som kan slå många slag med kraft och bibehållen balans. Det är en vägvinnande stil som tyvärr hämmas av hur vår diplomboxning bedöms. Ukrainarna har genomgående en osannolikt bra fysik, med stor kraft och explosivitet samt uthållighet som kenyanska långlöpare. Där ligger de före alla andra nationer. Ryssarna är starka, men framförallt taktiskt och tekniskt bra, de kan boxa på flera sätt och anpassa sig under match om de måste. Om man tittar på matcher med de som tar medaljer ser man förutom fysiken en sak som vi i Sverige saknar, det är förmågan att välja rätt när det hettar till i ringen, att vara redo för strid utan att ta till överslagshandlingar eller svara upp i affekt/desperation. Att säga exakt vad det beror på är svårt, men jag tror att det beror på bättre sparring, fler kvalitativa matcher oftare samt en extremt väl intränad grundteknik. De kan dra på utan att ta i för mycket och de kan boxa avslappnat utan att ge ett för vekt intryck och de vet när de ska göra vad.
Nya bedömningen
Under sommaren var jag med laget i Brandenburg Cup där nya bedömningen var positiv, oftast rätt vinnare och de flesta förstod domsluten. Den som träffade mest med hyfsat tryck vann matcherna, oavsett stil. Nu var det annorlunda. Mer än hälften av matcherna slutar 2-1. 12 av 20 semifinaler och 6 av 10 finaler. Det gick inte heller att se någon direkt trend i bedömningen vilket gjorde intrycket av bedömningen ännu värre. Rena lotteriet att välja taktik. Väldigt få av ringdomarna klarade av att döma enligt de nya reglerna och låg för långt bort från boxarna samt dömde väldigt ojämnt. Vår Anders Andersson var klart en av de bättre i ringen ihop med norska domaren och ett par till. Trots detta fick Anders inte döma final i ringen. Ukraina hade flyt i jämna matcher fram till finalerna då de blev bortdömda i ett par finaler. En serb i 60 kg vann obegripligt i sin första match mot en ryss efter att ha blivit träffad minst 10 ggr mer. Detta var ett stort steg tillbaka för boxningen. Det var värre än det varit de senaste åren och det är ju så med nya systemet att tyckandet tar över mer.
Framtiden
För att svensk boxning ska kunna konkurrera framöver behöver boxarna resurser för att kunna träna mer med högre kvalitet. Boxarna behöver dessutom tid för att kunna återhämta sig mer och mer regelbunden tillgång till bra sparring och matchning. De framgångsrika länderna har en fysik som är bra anpassad för boxning, även om de tränar på ett sätt som vi kanske anser felaktigt. Här måste vi fundera på hur vi ska ta oss vidare, men med det i åtanke att viss typ av hård träning kanske kräver att boxarna kan få mer tid till vila/återhämtning samt att fler träningar ute i Sverige, även fys, skulle vara tränarledda.
/John Brikell