Det andra EG Games arrangerades under tiden 21.06 – 30.06 i Minsk.
Vi hade som en sista förberedelse varit i Minsk och tränat. Hela truppen åkte ut den 7 juni. Damerna hem den 14 juni, herrarna stannade kvar hela tiden. Damerna hade sällskap på lägret av givetvis Vitryssland, men också Ryssland och Finland. Efter några dagar kom även Frankrikes damtrupp till Minsk.
Herrarna tränade med Vitryssland, Tjeckien, Litauen, Israel och Finland. Viktor och jag insåg tidigt att vi måste söka oss till ett internationellt läger innan mästerskapet. Det blev ett mycket bra läger, speciellt för våra damer. Stephanie och Agnes kunde köra fullt ut hela tiden, Love drog tyvärr på sig en förkylning de sista dagarna på lägret. Den förkylningen kanske sedan skulle visa sig vara den bidragande orsaken till Loves förlustmatch i turneringen.
Hela laget träffades igen den 18 juni i Minsk i den stora förläggningen. Hela upplägget på detta mästerskap liknar helt det Olympiska. Man får OS-känsla i allt. Det är bara lite mindre deltagare. Den 19 juni fick vi visa upp våra tävlingsdräkter och lämna våra startböcker. Allt var under kontroll. Den 20 juni var det lottning.
OBS! Ingen invägning förekom. Boxningstävlingen började den 21 juni, men vi hade inga boxare uppe. Däremot hade Adam och Liridon match den 22 juni. Därav kunde inte de gå med i den stora pampiga invigningen på Dynamostadion. Det gjorde däremot Agnes och Love.
Den 23 juni var det så dags för tävling. Adam först ut av de våra mot Greklands Pavlos Tsagkrakos. Pavlos var som Adam högerboxare. Adam var seg, fick inte ut sin vanliga snabbhet, men visade det viktigaste: vinnarvilja. I en match som stod och vägde så kunde Adam dock trycka på lite mera i slutet av matchen. Det blev några spännande sekunder innan domslutet kom: 3 – 2 till Adam. Tack för det!
Det var hela 34 boxare invägda i Adams klass.
I Liridons klass 81 kg var det 31 st boxare som kom till start. Liridon fick på sin lott Abdulrahman Abu Lubdeh från Tyskland. Detta blev en mycket händelsefattig tillställning. Liridon satte några träffar i kroppen i den första ronden, sedan hände inte mycket mer. Både Liridon och Tysken väntade på att den andre skulle börja. Blev lite bättre fart i den sista ronden. Svårt att utskilja riktiga träffar. Domslutet blev 3 – 2 till Abu. Liridon var grymt besviken efter matchen. Här har Liridon faktiskt bara sig själv att vara arg på. Denna match skulle Liridon ha vunnit.
Redan dagen efter Adams segermatch mot Greken var det dags igen för Adam att gå upp i ringen. Nu mot Nederländaren Max Van Der Pas. En mycket stark högerboxare som hade imponerat i sin första match. Det blev en tuff historia, men idag var Adam laddad. Många fina kroppsslag satt perfekt och i slutet av matchen var van Der Pas väldigt trött. Här boxade Adam med stor fantasi, slog och flyttade och upprepade sina attacker. Seger med 4 – 1 för Adam som mycket märkligt i våra ögon fick en varning i sista ronden för lågt huvud. Vi som hela tiden såg att Adam fick sitt huvud nedtryckt.
Söndagen den 23 juni så var det då dags för Agnes i sin första match. Agnes hade på lotten fått Aneta Rygielska från Polen. Denna Polska hade Agnes slagit tidigare och var nu rankad platsen före Rygielska. Lite segt hos Agnes, men var klart den bättre boxaren. Träffade fint med sina treslagskombinationer. Klara 5 – 0 till Agnes.
Måndagen den 24 juni var tävlingsfri för våra boxare och därför var hela truppen med på ett besök hos den Svenska Ambassaden i Minsk. Ett trevligt avbrott i vardagen.
Den 26 juni så var det då dags för Love Holgersson att träda in i ringen. Motståndare var Busenaz Surmeneli från Turkiet. En stark attackboxare som kunde passa Love trodde vi. Det är jag även övertygad om, hade Love fått vara frisk på hela träningslägret så hade Love vunnit här. Nu var inte konditionen på topp. Love förlorar med 4 – 1. Hon är en bättre boxare, men orkade inte få fram det och kunde inte trycka till och stoppa Surmeneli när hon attackerade. Max ett steg bak och sedan flytta sidan var receptet som tyvärr inte höll hela vägen.
I Agnes och Loves klasser var det 12 st boxare.
Både Agnes och Adam i kvarten. En seger från medalj.
Adam hade i sin kvart Salvatore Cavallaro från Italien, den tredje högerboxaren för Adam i denna turnering. Dagen innan matchen tränade Adam, jag såg denna träning och tänkte, boxar Adam så i morgon så är han i semifinalen. Det var mycket nära Adam boxade som på träningen dagen innan, men det blev lite ge och ta ett tag. Det var mer på Cavallaros hemmaplan. När det gäller den rena tekniska boxningen så var det Adams hemmaplan. Det var en mycket tuff match med flera hårda slagväxlingar. Spänd väntan på resultatet. Tyvärr 4 – 1 till Cavallaro.
Agnes hade fjärderankade Denitsa Eliseeva från Bulgarien som motståndare i sin kvartsfinal. En som vi visste hade ett dåligt fotarbete. Det utnyttjade Agnes till fullo med att hela tiden vara i rörelse och byta positioner. Här boxade Agnes mycket bra och det blev åter en klar 5 – 0 seger för Agnes som nu hade vunnit sin första mästerskapsmedalj för seniorer.
I semifinalen ställdes Agnes mot Världsmästarinnan från senaste VM och förstarankade Kellie Harrington från Irland. Studerade Harrington och såg att hon gärna inte vill attackera. Växlar från vänster till höger i grundställning. Agnes hade också sparrat mot Harrington på läger inför VM i Indien. Det blev ett ställningskrig i matchen. Både Agnes och Kallie väntade. Fick uppmaning av domaren att börja boxa. Harrington fick lite mera gjort, inte mycket, i de två första ronderna. Agnes får till sista ronden den klara utmaningen att gå ut och ta tag i matchen. Det gör Agnes och vinner den sista ronden. Tyvärr räckte det inte. Det är det jag tjatar om, boxare; vinn den första ronden!
Harrington fick sedan lämna wo i finalen mot Finlands Mira Potkonen. Harrington var handskadad. Denna Potkonen som nu vann guld hade svårt på träningslägret i Minsk när det gällde att träna på uppgifter. Hon kan bara springa på och slå. Gör det dock fantastiskt bra. Hon tränar väldigt hårt och är oerhörd målmedveten. Agnes har slaget henne i år. Gör det igen med rätt inställningen.
Slutfacit för hela turneringen och vad vi tar med oss hem är vi måste generellt höja vår slagintensitet. Bättre precision i slagen så de träffar och ger poäng. Visa domarna att vi vill vinna i den första ronden. Vi väntar lite för mycket. Tar gärna ett steg tillbaka efter vår attack där det idag gäller att attackera igen. Söka lägen för våra bästa slag och serier. Vi är verkligen på väg, men mycket hårt arbete återstår.
En bronsmedalj och en femteplats är mycket bra för oss, men det hade kunnat blivit mera.
Avslutningsvis så fick Agnes bära den svenska flaggan på avslutningen. Detta tycker jag är mycket hedrande samt visar att Svensk Boxning är på gång.