Årets upplaga (den 39:e) var den största turneringen hittills med 118 boxare invägda och deltagare från Afrika, USA, Sydamerika, Asien och Europa. Detta innebar 3 pass onsdag – torsdag 2 pass fredag och final på lördag.
Vid tävlings arrangemanget hade man kopierat en hel del från tidigare WSB-tävlingar som hölls på samma ställe med rökridåer, rondflickor och dansuppvisningar.
Till våra deltagare, Bashir Hassan med 12 deltagare i 56 kg och Anthony Yigit i 64 kg som också hade 12 deltagare.
Först ut onsdag eftermiddag var Anthony mot Evaldes Petrauskas Litauen. En halvdistans boxare med meriter från junior sidan. Här blev det en publik fight utan like slagväxling på slagväxling men där motståndare oftast hade det sista slaget och Anthony blev kvar med dålig gardering, förlust med 21-13.
Den tyska ordförande och deras sportchef tyckte att bara den matchen var värd 50 Euro i inträde, Petrauskas förlorade nästa match mot slutsegraren Zaytseva från Ryssland som var smartare än bägge två.
Onsdag kväll ställdes Bashir Hassan mot Orzubek Shaimov från Uzbekistan, Asien mästare och OS-kvalificerad.
Bashir besvärades av en förkylning och kunde inte pressa sin motståndare och blev överraskad av snabba attacker och poängen bara rann i väg. Förlust med 18-7. Uzbeken gick till final och förlorade tack ett hemma domslut.
Noterbart var att hemma nationen inte hade några större framgångar, kostymen var för stor och deras boxare kunde inte motsvara förväntningarna.
En lirare som verkade helt respektlös var Joe Ward (född -93) i 81 kg som blev klar slutsegrare och belönades med priset som bästa boxare.
För att göra rätt för oss och utnyttja bra och kvalificerade sparringpartners så körde Bashir fyra pass mot boxare från USA, Rumänien, Brasilien, Moldavien, Turkiet och Frankrike. Just mot Frankrike blev den bästa sparringen på väldigt länge av Bashir.
Anthony körde två pass trots besvär med näsan. Tyvärr är våra grabbar lite vassare i sparring än i själva matchen.
/Walter Mohr