Svenska Boxningsförbundet och hela Boxnings Sverige håller nog med mig när jag ställer frågan vad hade boxningen i Göteborg varit utan eldsjälen Kenneth Johansson? Mannen som den 22:e mars firar hela 70 år (kors vad tiden går), och de flesta utav dessa som aktiv boxare och tränare.

Den sympatiske göteborgaren som började boxas redan som 16-åring i Ingos gamla klubb, anrika Redbergslids BK hade en relativt kort men mycket framgångsrik karriär. Ungefär 50 matcher blev det totalt med ett JSM i flugvikt efter bara 7 matcher 1957 och ett Senior-SM tre år senare 1960 i fjädervikt som 18-åring. Några landskamper hann det bli också. Tre officiella minns Johansson när jag pratar med honom i telefon.

Fast det är väl egentligen inte Kenneths egna aktiva karriär som gjort honom så uppskattad och omtyckt i boxningskretsar genom åren utan snarare hans trogna och framgångsrika tränargärning som han själv uppskattar fostrat ett drygt 40-tal svenska mästare i olika ålderskategorier. ”Jag blev tränare väldigt tidigt, började träna juniorerna direkt efter karriären 1962/1963, eller nästan parallellt med den” säger Johansson och tillägger, huvudtränare i klubben blev jag först 1965 efter Silver Gunnar Nilsson.

Kennet lämnade Redbergslid någon gång 67/68 till förmån för värsta rivalen Majornas BK och anledningen till det var mycket arrangören/promotorn och smått legendariske idrottsledaren Bengt Thorlins förtjänst erkänner Kenneth. Han var en fantastisk ledare, tog hit hur många duktiga utländska lag som helst. Arrangerade fantastiskt fina galor och var en oerhört stark drivkraft för klubben. Vilken kille! Det var mycket hans verk att vi hade ett av Nordeuropas starkaste klubblag i Majorna på åttiotalet säger den smått lyriske jubilaren. Vilka boxare vi hade, Bengt Cederqvist, Shadrach Odhiambo, Mikael Ungesson, Mikael Höök, Claes Norder, Peter Benander med flera. Jag kan inte nämna alla. Det har varit så många goda fighters.

39 år blev det i Majorna för Johanssons del innan han bytte till BK Kungälv där han vakade över talangerna i några års tid innan han skiftade till mer närliggande Hisingens BK där han är verksam i skrivande stund. På frågan hur han trivs i den nya klubben svarar han utmärkt, kunde inte bli bättre, jag bor ju på Eriksberg sedan två år p.g.a. att det är närmare för min fru Kerstin att ta sig till jobbet därifrån. Själv är han pensionerad sedan några år efter arbete på SKF, som byggnadsarbetare och snickare. Nu är det bara boxning som gäller. Livet är perfekt. Vi har rest mycket jag och frugan, det har varit vårt stora intresse säger Kenneth. Fyra barn har det blivit, två döttrar Camilla (född 1968), och Ulrika (född 1986) sonen Tomas (född 66) samt bonussonen Christian Ceesay tränare i Majornas BK. Båda grabbarna har varit boxare och de har varit duktiga Tomas blev distrikt mästare i Göteborg inflikar Johansson och upplyser denne skribent om att han snart skall bege sig till Danmark med klubbens landslagsman Amir Smesem. Kennet har inte slått av på takten. Boxningen släpper han inte så lätt. Boxnings Sverige säger naturligtvis stort grattis på bemärkelsedagen och hoppas på att få ha honom verksam i många år till.

Text: Teddy Stenmark (tstenmark@hotmail.com)