Kenneth Israelsson avled efter en tids sjukdom på Axlagården den 1 oktober vid nyss fyllda 68 år (född 11/9 1944). Kenneth är den störste av IFK Umeås alla framgångsrika boxare genom åren. Han var en mycket stilfull och konditionsstark boxare tack vare allsidig och ambitiös träning med början redan vid 13 års ålder. Förutom boxning höll han på med ishockey, fotboll, brottning, bordtennis och inte minst orientering . I den sistnämnda sporten var han elitman och tävlade flitigt.
Under 1960-talet och början av 1970-talet härjade Kenneth i boxningsringarna och var under många år Sveriges bäste boxare i sin viktklass.
Genombrottet kom 1962 med guld i junior-SM som följdes av två klara juniorlandslagssegrar 1963. Han gjorde debut i seniorlandslaget mot Danmark 1964 och övertygade stort genom att klart besegra meriterade Rolf Thomsen. Kenneth var sedan ytterst nära att komma med till Olympiska Spelen i Tokyo samma år. I A-landslaget deltog han med framgång 19 gånger 1964-1970 och representerade Sverige vid ett Europamästerskap, 1965 i gamla Öst-Berlin, dåtidens Öst-Tyskland. Fem gånger blev han svensk seniormästare: i 57-kilosklassen 1964, 1965, 1966 och sedan i 60 kg 1968 och 1970. Till detta skall läggas SM-brons 1967 och SM-silver 1969.
Den största internationella framgången var när han på ett övertygande sätt blev nordisk mästare i Köpenhamn 1965. Där var han i något av sitt livs form och stoppade både sina motståndare före full tid. Kenneth var även ett dragplåster vid de boxningsgalor som eldsjälen och boxningspromotorn Arne Frånlund låg bakom i Umeå Sporthall under 1960-talet. Efter den aktiva tiden fortsatte Kenneth att engagera sig i idrottsrörelsen bland annat som omtyckt boxningstränare i IFK Umeå och ledare inom Idrottsalliansen i Umeå.
/Ivar Söderlind
Minnesord II
När Svenska Boxingsförbundet gav ut sin jubileumsbok ”Svensk boxning under 75 år” 1995 fick jag i uppgift att skriva några sidor om norrländsk boxning genom tiderna. För mig var det naturligt att börja med Kenneth Israelsson. IFK Umeå. Han sportsliga meriter och kämpaglöd gjorde honom till ett stort föredöme i ringen. Men det där att han inte fick chansen i OS Tokyo 1964 det förmörkade nog hans hjärta en del. Flytta söderut för att smörja sin karriär ville han inte heller.
Kanske bidrog han till ett livslångt boxningsintresse för mig när jag som helt ung man såg Kenneth i en helt sanslös punch up med en annan svensk elitboxare, stockholmaren Tommy Johansson. Detta i Sundsvalls Sporthall. Publiken stod upp och vrålade. Kenneth hade en växel – full fart framåt. Hans kondition var helt enastående. Hans krokiga näsa var som ett adelsmärke. Hans sport var boxning. Utanför ringen var hans framtoning mycket sportslig och rejäl. Någon som gav sporten ett stort ansikte som det brukar heta.
När jag kom till Umeå för att studera i slutet av 1970-talet lärde jag känna Kenneth personligen under några år. Han var en glädje för mig i IFK Umeå Boxning. Vi ordnade ett antal tävlingar tillsammans i Umeå Sporthall och var ute på några idrottsresor. Man brukade ofta stöta på honom på stan på lördagförmiddagarna då han var ute och sålde lotter för IFK Umeås räkning.
Frid över ditt ljusa minne
/Roger Söderberg
(Bildtext: Kenneth Israelsson vid ett besök på Ringside i april 2012.)