Att vara elitidrottare i Sverige innebär inte alltid att man kan leva på sin idrott. För Elin Hoas är det snarare tvärtom. Trots att hon spelar i svenska landslaget i undervattensrugby får hon ingen ekonomisk ersättning – tvärtom tvingas hon precis som sina lagkamrater själv stå för de flesta kostnaderna.
– Vi betalar för det mesta själva – läger, resor, utrustning, boende, mat och ofta en stor del av mästerskapen också. Ett VM kan gå på 30 000 kronor om inte sponsring kommer in. Ett helt år med läger och EM- eller VM-satsning kan lätt landa på 50 000 kronor, säger hon.
För att få ihop den ekonomin jobbar Elin parallellt mer än heltid på familjens lantbruk hemma på Gotland – ett arbete som inte ger särskilt mycket utrymme för ledighet, särskilt inte under sommaren då mästerskapen ofta avgörs. Gården är en småskalig, ekologisk verksamhet med höga ambitioner – kravcertifierad produktion, djurhållning, en gårdsbutik och restaurang i ständig utveckling.
– Det är ett fantastiskt ställe, men det finns ingen paus. Grönsakerna måste skördas varje dag, oavsett om jag har haft landslagsträning kvällen innan. Jag får ofta hoppa över återhämtning och fyspass. Det är inte hållbart i längden, men jag försöker hålla nivån uppe ändå, berättar Elin.
En vanlig vecka i maj innebär arbete från tidig morgon till kvällen direkt följt av flera träningspass i veckan, både på land och i vatten och vissa dagar blir det även jobb efter träningen. När det är landslagsläger packar hon väskan och lämnar gården redan fredag eftermiddag och är inte hemma förrän sent på söndag kväll.
– Jag får ta ledigt inför läger och mästerskap, men det är svårt när man vet att jobbet hopar sig hemma. Det är en stress jag alltid bär med mig, säger hon.