Vid den avslutande dagen av Riksidrottsmötet (RIM) i Uppsala behandlades dels Svenska Boxningsförbundets motion om ”Undantag ifrån Kampsportslagen” och dels Narvas motion ”Utvecklingsarbete av föreningars och förbunds sätt att arbeta, ver 2”.

SBF:s motion föredrogs av Hans Lindahl och Håkan Stigzelius. Riksidrottsstyrelsen hade blankt avslagit motionen. Herrarna kämpade väl och påpekade dels det orimliga i att SBF lyder under två olika ”myndigheter” dvs AIBA och Kampsportslagen. När dessa två ”myndigheter” tycker olika kan vi hamna i en ohållbar situation där valet kan bli avstängning från allt internationellt tävlande (AIBA) eller sex månaders fängelse (Kampsportslagen). Vidare framfördes argument baserade på RF:s Idrotten vill och verksamhetsinriktning om en självständig idrottsrörelse fri från speciallagstiftning samt faktumet att Sverige var ensamt i världen om en lag som reglerade en olympisk idrott. I ett tilläggsyrkande framförde Håkan att vi i varje fall ekonomiskt bör kompenseras för vårt merarbete. Detta ansåg även Taekwondo- och Budo-kampsportsförbundet men inte Riksidrottsstyrelsen. Omröstningen slutade – kanske inte helt oväntat – med avslag på såväl motion som tilläggsyrkande. Men, nu har problematiken uppmärksammats och processen startats.

RIM beslutade att bifalla Narvas motion ”Utvecklingsarbete av föreningars och förbunds sätt att arbeta, ver 2”. Detta är första gången som en boxningsklubb kunnat övertyga Riksidrottsstämman – mot Riksidrottsstyrelsen förslag om ”avslag” – om att bifalla sin motion. Motionen har titeln ”Utvecklingsarbete av föreningars och förbunds sätt att arbeta, ver 2”. Kärninnehållet går ut på att utveckla nya metoder för föreningar att arbeta efter.

Att behovet är stort upplever de flesta klubbordförandena varje gång man har styrelsemöte. Men, även när Svenska Boxningsförbundet har sina årsmöten. Det är helt enkelt svårt att få medlemmar att engagera sig genom att den föreningsform vi har idag – med att beslut måste fattas vid en tidpunkt och i ett bestämt rum – kräver fysisk närvaro och att man är tillgänglig vid en bestämd tid. De allra flesta medlemmar i våra föreningar har så mycket annat att engagera sig i som personliga relationer (vänner, barn, familj, släkt) men även tillgångar som hem, hus, bil, båt… för att inte tala om slitet för brödfödan att tid inte finns för ett djupare ideellt engagemang. Detta innebär att det ideella föreningsarbetet nedprioriteras och i de flesta fall överlåts till en äldre generation som är uppfostrad i en helt annan föreningsanda och dessutom har mera tid tillgänglig. Visst, tacksamma undantag finns men trenden har varit tydlig under många år.

Inte minst gäller detta den unga, multimediavana generation som nu växer upp med verktyg som bloggar, WEB-TV, Skypekonferenser, Bambuser-live mobilsändningar, MSN, Twitter, Facebook and you name it samt mobila terminaler (dvs iPhone m fl). Att bara tänka tanken att detta framtidskapital kommer att acceptera de mötesformer vi idag använder – som f.ö. utvecklades i och med fackföreningsrörelsens framväxt i början av 1900-talet – känns minst sagt främmande.

Men, nu skall det bli andra bullar. Riksidrottssyrelsen har fått ett viktigt uppdrag av Riksidrottsmötet 2011 som skall redovisa på nästa RiksIdrottsmöte i Luleå 2013. Förväntningarna är redan stora på vad som då kommer att presenteras.

I övrigt kan noteras att Bettan Andersson fick fortsatt förtroende som medlem av RF:s valberedning och att nominerade Hans Hellquist valdes till ordförande. Tyvärr föll även nominerade Erik Forss bort i den slutna omröstningen.

/Hans Lindahl