Skattefri ersättning vid tillfälliga anställningar och uppdrag på annan ort i högst en månad
Den 1 januari 2022 kom det en ny lag kopplat till uppdrag på annan ort. Den nya lagen omfattar framförallt väldigt många domare som reser runt i landet och dömer, men även andra tillfälliga anställningar omfattas. Lagen kom till efter samråd med Riksidrottsförbundet och ett konkret exempel då en domare flög från Stockholm upp till Umeå för att döma i en basketmatch. Med de gamla reglerna innebar detta en resa till hennes tjänsteställe och då skulle värdet på resa och boende också beskattas vilket i detta fall innebar mer i skatt än själva ersättningen. Med de nya reglerna gäller i princip samma sak som vid tjänsteresa, dvs resa och boende blir inte skattepliktigt.
Kontrolluppgiftsgräns (fortfarande ett problem)
Gränsen för när man måste lämna en kontrolluppgift är 100 kr per person och år. Gränsen för när en organisation måste betala arbetsgivaravgift och innehålla preliminärskatt är 1000 kr per person och år. Dessa gränser sägs ha sitt ursprung från tidigt 1900-tal och att man då valdes beloppets storlek för att det skulle vara ett rejält belopp. Denna fråga har varit föremål för diskussion många gånger och 2020 trädde ett nytt system in som för många arbetsgivare ersatte de klassiska kontrolluppgifterna med månadsrapportering på individnivå och samtidigt tillkännagav riksdagen till regeringen att utreda frågan. Gränsen är fortfarande oförändrad och skapar onödig administration för landets föreningar.
Moms på interna tjänster (Just nu i EU-domstolen)
Om två juridiska personer hjälper varandra genom att exempelvis dela på kostnaden för en tjänst så finns det en risk att Skatteverket anser att detta ska beskattas med moms oavsett om dessa organisationer inte bedriver momspliktig verksamhet. Typexemplet är då en riks- eller distriktsorganisation stöttar sina medlemsorganisationer med administration och samordning, men det kan också röra sig om två närliggande idrottsföreningar som delar på en kostnad. Inom en vanlig koncern i bolagssfären eller mellan två olika bolag så blir detta inget problem i och med att eventuell moms kvittas i vanlig ordning mellan ingående och utgående moms. Men idrottsföreningar/förbund har ingen moms att kvitta vilket innebär att detta bara blir en kostnad. För att kunna kostnadsdela mellan interna grupper finns ett särskilt undantag, både i mervärdesskattelagen och i EU:s mervärdesskattedirektiv, som ger dessa interna grupper möjlighet att undanta moms på interna tjänster. Sverige har fått kritik för att detta undantag tolkas för snävt i förhållande till direktivet. 2023 kom den nya mervärdesskattelagen och i förarbetena till lagen redogörs för viss del av problemet. När den nya lagen trädde i kraft så valde RF tillsammans med Studieförbunden att pröva denna fråga genom Skatterättsnämnden vars beslut sedan överklagades (av bägge parter) till Högsta förvaltningsdomstolen som hänsköt frågan till EU-domstolen.
Fastighetsmoms (utredning pågår)
Att ha möjlighet att hyra lokaler är väsentligt för idrottsrörelsen och så har det alltid varit. Att hyra ut lokaler är enligt huvudregeln undantaget moms. Därefter kan en fastighetsägare välja att frivilligt gå in i systemet, detta gör fastighetsägaren för att kunna dra av momsen, framförallt på ny-, till- och ombyggnationer. Nackdelen med regeln är att en momsregistrerad lokal bara får hyras ut till den som bedriver stadigvarande momspliktig verksamhet i lokalen – och det gör inte en idrottsförening.
Systemet har dessutom en tröghetsregel, kallad jämkningsregeln, som innebär att om man dragit av moms vid exempelvis en nybyggnation och kommer på att man vill hyra ut till en som inte bedriver momspliktig verksamhet – då ska fastighetsägaren betala tillbaka momsen 10 år bakåt i tiden. Denna regel är skapt för att man inte ska kunna plocka russinen ur kakan och först dra av stora belopp och sedan ånga sig, men inlåsningen innebär att många fastighetsägare kliver in i momssystemet men få kliver ut ur det (då det i praktiken uppstår nya 10 års cykler för varje momsavdrag).
Riksidrottsförbundets förslag har varit att ta bort kravet att hyresgästen stadigvarande måste bedriva momspliktig verksamhet i lokalen. På så sätt kan/får föreningar hyra alla lokaler, med eller utan moms.
Reklamskatten infördes 1973 och har sedan dess haft stor påverkan på idrotten. Det stora antalet skattskyldiga enlig denna lagstiftning var just idrottsföreningar och flera justeringar och sänkningar har gjorts genom åren innan den slutligen avskaffades den 1 januari 2022. I propositionen till avskaffandet kan man läsa att reklamskatten hade ungefär 3000 skattskyldiga varav ca 2000 utgjorde ideella föreningar och ca 1000 var aktiebolag (varav ca 350 av dessa bolag var verksamma inom sport-, fritids- och nöjesverksamhet). Reklamskatten inbringade cirka 100 miljoner per år till staten.
Sponsring (utredning pågår)
Sponsring regleras egentligen bara genom huvudregeln för avdragsrätt i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (IL) i relation till gåvoförbudet i 9 kap. 2 § IL – där den senare har företräde. Enkelt förklarat så finns inga regler i inkomstskattelagen för sponsring utan hela området regleras av äldre praxis där domstolen tolkat avdragsrätten i några enskilda fall och detta har sedan blivit grunden för hela sponsringsområdet.
Det främsta problemet är att de nuvarande reglerna i princip uteslutande bygger på marknadsvärdet för exponering av varumärket.
Många företag vittnar om att det väsentliga för dem är inte att skapa kundkännedom utan dessa företag vill i större utsträckning associeras med de positiva värden som idrotten står för. Traditionella reklaminsatser associeras inte alltid positivt hos mottagaren, men sponsring av favoritlaget eller den lokala föreningen däremot associeras i stor utsträckning med ett samhällsansvar och positiva värden, som konsumenten uppskattar. Dessa värden är enligt nuvarande regler ofta inte avdragsgilla då detta kallas för goodwill och går inte att omsätta till exponeringsvärde.
På samma sätt kan man förklara att det i många fall inte går att sponsra dam- och herrlag lika mycket (om det nu är en idrott som har en större publik på den ena av dessa) även om efterfrågan hos näringslivet finns där.
Här behövs en lagstiftning som speglar det samhälle vi lever i. RF vill att den lokale handlaren som ställer upp för bygden och vill sponsra både dam- och herrlag lika mycket ska kunna göra det men framförallt ska inte skattereglerna hindra detta.