-Grattis Anna, du får dela utmärkelsen Månadens boxare i februari med Oliver Flodin.
-Tack så mycket. Man blir glad när det går bra för grabbarna också. Delad glädje är dubbel glädje. Det känns som det finns hopp för framtiden.
-Berätta om Strandjaturneringen där du tog brons.
-Jag stod över första omgången och mötte Uzbekistan som hade vunnit sin match. Jag hade sett den och visste att hon svingade mycket men jag kände att jag hade bra kontroll matchen igenom.
-I andra matchen mötte jag vitryskan som jag mött två ggr tidigare och vunnit mot. Jag var ovanligt nervös innan men det gick bra i ringen. Jag hade bra kontroll och stabilitet. Jag träffade henne bra, speciellt i sista ronden.
-Vad tänkte du inför mötet med Nouchka Fontijn som du förlorat mot innan?
-Jag kände att jag är i bra form, det är dags att slå henne. Jag tittade på hennes tidigare matcher i turneringen och märkte att hon blir träffad av högern. Och i mina tidigare matcher mot henne har jag också träffat med högern. Jag hade bra självförtroende och tog med mig det i matchen. Det var den bästa match jag gjort mot henne, absolut. Första ronden känner jag att jag boxade jäkligt bra. Jag var avslappnad och kunde tänka mer istället för att bli träffad, haha. Jag känner mig nöjd med prestationen. Jag vet att jag kan slå henne.
-Hur var träningslägret innan?
-Det var lite kaotiskt men bra. Jag tycker om att vara på plats innan. Vi var där en vecka innan och jag sparrade en del med Marocko, bl.a. Hon är stor och svårboxad. Sen var det en hel del egentid där vi kunde analysera på video och hade bra fokus. Det är viktigt med sparringen som man inte alltid kan få på hemmaplan.
-Hur är formen inför OS-kvalet?
-Formen är bra. Det är skönt med en värdemätare som Strandja. Jag har kört hårt grenspecifikt. Det känns väldigt bra.
-Det är mycket nu med läger på Bosön, Nordiska och läger i Assisi, Italien innan OS-kvalet.
-Det är ett bra upplägg, vi tjejer får mycket tid tillsammans. Frankrike kommer med två 75:or till Bosön, det blir grymt. Sen kommer Nordiska och lägret i Assisi. Där har jag varit förut men det var längesen.
-Grattis Oliver, du är Månadens boxare tillsammans med Anna Laurell Nash. Berätta om Bocskai-turneringen.
-Tack så mycket. Jag mötte brassen Roberto Queiroz i första matchen. Jag hade mött honom i en inofficiell match i Brasilien för två år sedan (2-1 vinst till Oliver den gången) och sparrat med honom förra året på Strandja så jag visste hur han var som boxare. Det kändes bra. Jag vinner första och andra ronden och var aktiv. Sen kom han in i matchen i tredje och tog hem den. Jag var inte trött men han gick segrande ur den ronden bara. Men jag vann matchen med 3-0.
-Mot kroaten kände jag direkt att jag var bättre boxare än honom. Jag träffade med renare träffar matchen igenom och jag vann alla ronder. Jag träffade med ett perfekt solar plexusslag som fick honom att vika sig när det var 10 sekunder kvar av matchen.
-I semifinalen mötte jag APB-världsmästaren Onur Sipal som redan är klar för OS. Men jag visste inte hans meriter innan matchen, bara hur han boxades. Första ronden var jämn, inte mycket träffar från något håll egentligen. Han fick bättre fäste i andra ronden och hade klarare träffar. I sista ronden rörde jag mig bättre. Han fick inte tag i mig och jag kunde träffa och sticka därifrån. Tyvärr förlorade jag med 2-1.
-Du var på träningsläger i Argentina i januari, hur var det?
-Det var riktigt bra. Både själva träningen och att jag fick mycket sparring som jag behöver. Det var lärorikt att köra med Alberto Palmetta som boxar i WSB och tog silver på Panamerikanska Mästerskapen 2015. Träningen var tuff, de körde systematiskt. Det var mycket repetition, och det var ju både positivt och negativt. Sen lärde jag mig mycket när jag körde med din brorsa Fabricio. Mycket tekniska grejer som jag inte riktigt hört förut och tagit till mig.
-Du har kommit tillbaks riktigt starkt efter en avstängning och sedan en handskada. Hur var den perioden?
-Det var inte alls roligt. Jag hade tränat stenhårt inför Europeiska Spelen, tagit vikten och blev stoppad på flygplatsen inför den största turneringen i mitt liv. Det hade varit enklare att ta om jag hade fått veta en vecka innan. Även om jag visste att det fanns en chans att det kunde bli så så kom det som en chock.
-Motivationen fick sig en knäck först men ganska snabbt blev det tvärtom, jag ville köra på igen. Sen kom skadan och det blev ju en svacka till.
-Jag hoppade in i bilen och snubblade på trottoarkanten och landade fel. Jag bröt tummen på två ställen och fick gå gipsad i sex veckor. Sen hade jag stift i ytterligare någon vecka. När jag tog ur dem så fick jag köra rehab, mycket rörlighetsträning. Jag kunde inte ens röra tummen mot pekfingret i början. Efter träningslägret i Brasilien i september började det bli bättre. I Tyskland kunde jag köra lite med Robson Conceicao. Och någon vecka efter kunde jag sparra fullt ut.
-En anledning till att jag kunnat komma tillbaka så snabbt är att jag aldrig slutade köra. Jag hade inget direkt uppehåll utan fick planera om träningen. Jag kunde köra löpträning, en del styrkeövningar, plattor. Det gjorde att jag kunde komma tillbaka så starkt som jag gjort.
-Och något positivt har kommit från det och det är att andra problem som jag haft förut, som ryggen och armbågen, har försvunnit helt. Jag har inte varit skadad sen dess.
-Hur är formen? På torsdag åker du till GeeBee-turneringen.
-Det känns jättebra. Nu är det sista ruschen inför OS-kvalet. Det är bra startfält, det är precis vad jag behöver, tuffa matcher.
