Även om de fick något domslut med sig så tar det inte bort faktum att de gjorde ett oerhört starkt VM. Anmärkningsvärt var att fem av de sex kazakiska finalisterna var högerboxare och med nästan identisk boxning – tekniskt kompetenta med snabbt fotarbete, bestämd främre hand och rappa kombinationer varvat med distinkta singelslag. Kuba kom på andra plats för tredje VM:et i rad men gjorde ett starkt VM (2-2-1) trots några tuffa domslut emot sig. Våra italienska träningskompisar från lägret i Assisi tog ett guld och två brons medan nationer som USA och Kina inte fick till det alls. Nästa OS-värd Brasilien tog ett silver och ett brons och lär inte bli sämre till 2016.
Våra svenska boxare stod för gedigna insatser men föll mot bättre motståndare möjligen med undantag för Clarence Goyeram som absolut kunde fått domslutet med sig i en mycket jämn fight mot samme man han förlorade mot på EM, tyske EM-trean Artem Harutyunyan. Modo Sallah stod för den bästa svenska insatsen, vann en klar seger och det var inte långt borta mot italienska superstjärnan Roberto Cammarelle. Med mer kontinuitet i sin elitsatsning kommer Modo bli riktigt farlig bland supertungviktarna. Gabriel Richards vann mot en mycket mer rutinerad motståndare i en härlig kämpamatch innan han föll mot Algeriets OS-man och WSB-boxare Chouaib Bouloudinats. Hampus Henriksson hängde med bra i början mot indiern Vijender Singh (Badou Jacks baneman på OS 2008) men kunde inte hota om segern.
Modos kämpainsats mot Cammarelle inger förhoppningar inför framtiden
Våra boxare visade bra form i Kazakstan där alla gjorde VM-debut och vi har stora förhoppningar på internationella framgångar framöver. Förberedelserna med turneringar i Ryssland och Turkiet, läger i Italien och Stockholm, var nog så bra vi kan erbjuda. Endast Clarence boxade EM i våras men både Hampus och Gabriel tävlade flitigt internationellt även under våren. Modo kom med i VM-truppen i sista stund men det visade sig vara rätt drag.
Detta var det första mästerskapet sedan VM 1982 där man boxades utan huvudskydd och resultatet blev inte helt lyckat – det blev många ögonbrynsskador som gjorde det svårt för boxare att gå många matcher på kort tid. Nu var det många boxare som inte anpassat sin boxning utan körde på som vanligt och rusade in med huvudet före vilket resulterade i många hårda skallningar. Även i matcher mellan högerboxare och vänsterboxare hände det oftare att boxarna skallade ihop. Våra boxare var bra anpassade och ingen fick något cut men ett par ihopskallningar per match blev det. Uppskattningsvis tror jag ca 50 boxare fick ögonbrynsskador. Fem boxare lämnade walk over i nästa match för skada. Efter halva turneringen fick domarna stränga order om att gå in och varna snabbt men jag tycker att domarna skulle varit mycket hårdare mot vissa boxare.
OS-tvåan Esquiva Falcao sprack i första matchen efter en skalle
Gabriel Richards var svensk fanbärare vid invigningen
Arrangemanget var tyvärr i underkant för ett VM. Arenan Baluan Sholak Sports Palace var den minsta någonsin för ett Herr-VM med plats för ca 3000 åskådare. Det är mindre än hälften så stort mot vad det varit vid tidigare mästerskap. Nu var detta inget större problem då det märkligt nog var väldigt glest på läktarna fram till finaldagen. Med facit i hand borde man nog hållit VM i Astana där man framgångsrikt höll UVM 2011.
Ingen imponerande tävlingsarena för ett VM
Poängbedömningen var marginellt bättre än på EM i Minsk där siffrorna spretade åt alla håll. Ändå märks det så tydligt när vissa nationer/boxare kör att domarna blir påverkade och dömer till deras fördel.
Daniyar Yeleussinov fick AIBA:s pris som Årets Herrboxare
Bästa boxare-priset gick välförtjänt till kazaken Daniyar Yeleussinov i 69 kg som i typisk kazakisk högerboxarstil kontrade ut sina motståndare. Två andra boxare som imponerade var kazakiske veteranen Birzhan Zhakypov i 49 kg och kubanen Lazaro Alvarez (60 kg) som nu vann sitt andra VM-guld. Azerbaijan var den nation som hade mest flyt med domsluten och två av deras medaljer var ett hån mot rättvisan. En som inte behövde domarnas hjälp för att fixa hem ett guld var supertungviktaren Magomedrasul Medzhydov. Azerbaijanen sänkte Modos överman Roberto Cammarelle tungt i semin och i finalen, efter hopplöst underläge med 18-20 hos alla domarna efter två ronder, drog han in en kalasträff med högersvingen på hemmaboxaren Ivan Dychko som gick raklång i backen. Dychko kom upp på väldigt ostadiga ben och fick direkt felaktigt fortsätta (hemmaboxare i ledning i VM-final i VM:s sista match…) och åkte tungt ner igen på första smällen som resulterade i en otäck KO.
457 boxare från 100 nationer vägde in och det blev det största VM:et som inte fungerat som OS-kval (största VM:et var 2011 då 570 boxare från 113 nationer deltog).
Boxningsmässigt visade både kazaker och kubaner att man inte måste gå framåt för att få segern. Träffa mer än vad du blir träffad är fortfarande den viktigaste parollen. Och visa dig aktiv och dominant skulle jag vilja tillägga. Tyvärr ingrep ringdomarna alldeles för sällan mot passiv boxning vilket gjorde att vissa matcher blev ett långt ställningskrig.
Att kunna boxa i närkamperna har blivit en viktig faktor, framförallt att kunna frigöra sig från en motståndare som försöker hålla. Här har boxningen blivit ruffig och de boxarna som har koll på var de har sina armar (ha dem innanför motståndarens!) och kan skapa utrymme för att slå får ett betydelsefullt övertag. Ryssen Alexander Besputin var bästa exemplet på detta. Detta är något vi tränat på och som funkade – delvis – och där vi måste bli ännu bättre och tuffare mot motståndaren. Att försöka hålla fast motståndaren är inget bra recept och ska endast göras i undantagsfall.
Att få mer tränarledd träningstid med kvalitativa träningspartners är en viktig faktor för att vi ska höja oss och något vi ska pröva olika lösningar på. De bästa boxarna behöver mer träningstid tillsammans och här krävs ett större samarbete mellan klubbarna, i distrikten och med landslaget. SBF har inte oändligt med resurser men det går säkerligen att få till lokala lösningar på sparring/tränare/träningstillfällen.
Skolboxning i Kazakstan – här lägger de grunden för framtida medaljer
Nästa år är det inget mästerskap för seniorherrarna. 2015 kommer EM att fungera som kval till VM i Qatar som i sin tur är OS-kval. European Games gör då också debut som internationellt mästerskap.
Världsmästarna 2013
49 Birzhan Zhakypov, KAZ
52 Misha Aloyan, RUS (2:a VM-guldet)
56 Javid Chalabiyev, AZE
60 Lazaro Alvarez, CUB (2:a VM-guldet)
64 Merey Akshalov, KAZ
69 Daniyar Yeleussinov, KAZ
75 Zhanibek Alimkhanuly, KAZ
81 Julio Cesar La Cruz, CUB (2:a VM-guldet)
91 Clemente Russo, ITA (2:a VM-guldet)
91+ Magomedrasul Medzhydov, AZE (2:a VM-guldet)
Samtliga resultat finns här:
VM-matcherna från och med kvartsfinaler kan ni hitta här:
VM Herrseniorer
Almaty, Kazakstan
14-26 oktober 2014
14/10 91 kg Gabriel Richards, SWE – Sandro Dirnfeld, SVK 2-1 (29-28, 29-28, 28-29)
15/10 64 kg Artem Harutyunyan, GER – Clarence Goyeram, SWE 2-1 (29-28, 27-30, 29-28)
17/10 75 kg Vijender Singh, IND – Hampus Henriksson, SWE 3-0 (30-27, 30-27, 30-25)
18/10 91 kg Chouaib Bouloudinats, ALG – Gabriel Richards, SWE 3-0 (29-27, 29-27, 29-27)
19/10 91+ kg Modo Sallah, SWE – Ross Henderson, SCO 3-0 (30-27, 29-28, 29-28)
22/10 91+ kg Roberto Cammarelle, ITA – Modo Sallah, SWE 3-0 (30-27, 30-27, 30-27)
Den svenska VM-truppen
64 kg Clarence Goyeram, Göteborg Team Box
75 kg Hampus Henriksson, Göteborg Team Box
91 kg Gabriel Richards, Djurgårdens IF
91+ kg Modo Sallah, Djurgårdens IF
Ledare: Santiago Nieva och Peter Kärrlander
/Santiago Nieva, Rikstränare