I denna nyhet hittar ni Sport- och Utvecklingsansvariges, Petri Erikssons, tankar efter dam-EM i Sofia, Bulgarien
Slutsummering av EM 2018
Jag anser att det varit en generellt sett högre nivå med färre toppboxare som sticker ut. Flera seedade boxare slogs ut redan innan semifinal vilket ytterligare visar att boxningen har utvecklats och blivit tuffare. Viktklassen 75 kg har blivit tunnare med enbart 10 deltagare, medan det i 69 kg var fler deltagare och därmed har även viktklassen blivit tuffare
Ryssland hade 7 finalister, varav många nykomlingar, och tog 3 guld: 48 kg, 51 kg, 81 kg och 4 silver: 57 kg, 60 kg, 69 kg och 81 kg+.
Ett annat starkt land var Bulgarien med 4 boxare i final varav de tog guld i 54 kg, 57 kg, 64 kg och silver i 48 kg. Båda länderna har en lång boxningstradition, ställde upp med fullt lag och levererar medaljörer på löpande band.
Tyskland ställde även dom upp med fullt lag där många gjorde mästerskapsdebut och kom hem med 2 brons i 69 samt 74 kg.
Italien tog 1 guld i 81 kg+
Jag har pratat med flera länder under våren och nu i EM för att kunna kartlägga skillnader mellan nationer. Ryssland, Bulgarien och England har stora resurser. Även Tyskland har ett bra uppbyggt system. Samtidigt så hade England och Tyskland inga stora framgångar trots att dom har resurser. En del har också att göra med att dom har satsat på att komma till EM med relativt unga landslag, det är många som debuterar. Frankrike hade också blandat landslag med en del debutanter. Det märks att 2017-2018 har varit ett ”mellanår ” Nu kommande år 2019 -2020 kommer det vara tuffare och alla börjar förbereda sig till OS i Tokyo 2020.
Men om vi tar ett land som har samma förutsättningar ekonomiskt och strukturellt så är det Finland.
Finland hade tre boxare varav två tog guld: Mira Potkonen i 60 kg och Elina Gustavsson i 69 kg. Som boxningsnation har de samma ekonomiska förutsättningar (om inte en aning mindre) och strukturella uppbyggnad som Sverige. För närvarande är både Mira och Elina fulltidsboxare med ekonomiskt stöd men resan dit har de gjort utan stöd från finska boxningsförbundet eller olympiskt stöd. I Finland får landslagboxare ett resebidrag som är ca 10-20% av det totala men boxare eller deras klubbar måste ofta betala de flesta tävlingar och läger själva.
Vad gör Finland för att kunna konkurrera i starka, olympiska viktklasser som 60 kg och 69 kg?
Jag pratade med deras tränare Maarit Teironen och hennes svar var att de deltar på många internationella träningsläger med starka boxningsnationer samt att de deltar på många precamps som hålls i samband med stora turneringar.
Träningsmässigt har de lagt in mer styrketräning, framförallt bålträning. De har även stort fokus på återhämtning med väldigt låg sjukfrånvaro, vilket möjliggör en hög träningsvolym med bra kontinuitet. Det vill säga att träningsplanering med inplanerad återhämtning har en viktig roll för att undvika skador och sjukdomar.
Bästa svensk i EM var Lise som placerade sig som nr 7 efter en knapp förlust i kvartsfinalen.
Lise kvalificerade sig till EU games som hålls i Minsk i Vitryssland nästa sommar.
Alla i svenska laget hade en härlig fighterinställning och gjorde sitt bästa. Bra jobbat Lise, Sara, Helena och Marianne. Stort tack till tränare Trond Nordby och Carlos Bermudez.
