Elwin har redan nu fått känna på flera internationella turneringar och i detta, hans första stora mästerskap, så boxades han två riktigt fina matcher för att komma till semifinal. Jag har följt Elwin ett bra tag nu, varit med som coach på läger där han har deltagit och redan då var jag imponerad över hans arbetsmoral, tekniska, taktiska och fysiska förmåga. Ikväll pratade jag med Elwin över telefon och denna sympatiska unga man ger mig, och säkert många med mig, en god förhoppning om spännande matcher i boxningens tyngsta viktklasser internationellt.
Vi börjar med den klassiska frågan. Hur känns det?
– Jättebra, mitt första mästerskap, det är sjukt att jag kom så nära guldet och tog medalj på mitt första mästerskap. Jag är glad och stolt över min insats.
Hur kändes det just där och då, när gongongen hade ljudit och resultatet lästs upp?
– Såklart jag var lite nere, det kändes som om jag hade svikit folk och svikit mig själv och inte gett det där lilla extra, det var lite surt.
Det kan jag förstå. Hur var uppladdningen inför turneringen, fanns det en stor press?
– Jag går alltid in inställd på att gå dit och göra min boxning och göra mitt allt. Som landslagsboxare så vet jag att ribban kommer höjas hela tiden.
Har du förstått ännu hur stor din prestation är?
– Nu när jag kollar tillbaka på det och tänker att ”jag tog tredje plats på europeiska mästerskapen” Det låter rätt sjukt när man säger det (skratt). Och eftersom det här är mitt första mästerskap så nu när jag tar in det så inser jag att ”jag gjorde det”. Det är en annan sak när man är i ringen, det går så fort att man inte riktigt kan ta in det.
Din upptakt till EM, har det varit stor skillnad mellan boxarna du mötte då på internationella turneringar och de du mötte nu?
– Mycket större skillnad, i de länderna vi varit innan EM så har jag inte haft några problem med att boxa ut mina motståndare, sen när vi väl kom till EM så märkte jag att de här människorna kan boxas och de är inte rädda för att bli träffade.
Hur menar du att de inte är rädda för att bli träffade?
– I de senaste matcherna utomlands så när jag väl släpper några slag så börjar de avvakta och vika ner sig.
Jaha, hur var den upplevelsen för dig?
– Det var både bra för mig, att lära sig, det finns ju alltid boxare som kommer pressa på och pusha. Det var bra och jag kände att det var den högre nivån. Jag måste vara 10 gånger tuffare om jag vill gå vidare och vill vinna.
Fram till semin hade du två bra matcher. Hur var känslan när du gick in i ringen för att möta engelsmannen?
– Känslan var som alla andra matcher, gå in och ge allt. Vi hade en plan så jag försökte tänka på planen hela tiden, jag var inställd på att vara den aggressive boxaren och lägga mycket press. Men jag är inte van vid det heller, det var där det var en utmaning att ställa om min boxning.
Är det för att du oftare kör med seniorer och att de har en annan erfarenhet?
– Nej jag är oftast van vid att vara den längre boxaren, han var längre och utnyttjade sin långa räckvidd, det är jag inte van vid. Den stora utmaningen var att ställa om min boxning.
Du är ju rätt stor och stark, hur kände du att boxarna du mötte under EM hade för fys jämfört med dig?
– Jo, jag kände att de hade bra tempo, det kan ha berott på att jag gick ner till 92, kör ju oftast 92+. Bra tempo och hyfsad bra kondition men jag kände inte kraften lika hårt som jag förväntade mig, slagen var inte så hårda.
Det är ju skönt att känna så. Ni kom hem igår och du blev ju uppvaktad av Svenska Boxningsförbundet när ni kom till Arlanda, hur var det?
– Jo, det var en upplevelse, klockan 11 på morgonen och hade precis vaknat (skratt), kul att de kom och grattade mig, jag kände mig uppskattad. Är väldigt tacksam för att få åka med ut med landslaget, det är nice!
Vad sa dina föräldrar när du kom hem?
– De var stolta och nöjda med min prestation. De följer det mesta när jag åker utomlands, så det är kul.
Hur är det med mamma, tittar hon på dina matcher?
– (skratt) nej mamma vågar inte kolla.
Din moderklubb är Hammarby, din tränare Joel (Grandell), vad har han betytt för dig under processen?
– Joel har varit, allt ungefär. Vi har gjort en massa förberedelser och han har lagt mycket tid och fritid för att han vill att jag ska lyckas. Det betyder jättemycket, vår relation har blivit nästan som familj. Utan honom hade jag inte tagit medaljen.
Hade du förväntat dig det här när du började med boxning?
– Absolut inte, tänkte inte att jag skulle gå matcher egentligen. Att jag har tagit mig till EM, det var inte planerat.
Tack Elwin, avslutningsvis så undrar jag om det är någonting du själv vill tillägga?
– Ja vi var en stabil trupp med jättehärliga coacher och det underlättade verkligen och gjorde allting roligare och det blev en roligare resa pga. det. Man märkte att Team Sweden var det roliga laget. Det gjorde att alla presterade mycket bättre skulle jag tro. Under matcherna när våra lagkamrater körde då hörde man oss mest!
Tack så mycket för detta Elwin och jag ser fram emot att se dig i ringen snart igen!
//Linus Gustafsson